aveny.se  
 

STARTSIDAN

VIMMEL

BLOGGAR

REPORTAGE

AVENEWS

KALENDER

INBJUDNINGAR

KONTAKT

SENASTE INLÄGG

Den lilla flickan
Drinkrebus #2
God dag
Vers 1
Alex Wennman berättar
Grannen nedanför
Bokbyte
Hon ville bli miljonär...
Ett vanligt samtal
Att köpa
Kallprata hela kvällen...
När bussen körde gick ...
Bussen bara körde
Twitter, åttonde (8)
Smakprov och pojkdrömm...

KATEGORIER

Kapitel
Instickare
Fråga-Svara
Vi andra

ARKIV

MARS
FEBRUARI
JANUARI
DECEMBER
NOVEMBER
OKTOBER
SEPTEMBER
AUGUSTI
JULI
JUNI
MAJ

LÄNKAR

L.C.
Tune Trackers
Rabe
Hillbay Family
Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

Den lilla flickan

Man vill leverera bra inlägg. Så man sitter och väntar hela dagen på att den lugna stunden ska infinna sig. Att besökarna ska ta sina väskor och lämna lägenheten och mig ensam så att man för en gångs skull kan sätta sig ner i tystnaden och låta tankarna hoppa på tangentbordet. Men så är det för sent. Tiden står runt hörnet och säger att snart är det dags att dra vidare till arbetsplatsen och göra människor fulla. Så tangentbordet stirrar på fingrarna och väntar på att något ska hända. Men inget händer. Då får Den lilla flickan hjälpa till. Man ser på henne, och så skrattar man lite.

 

Och så var inlägget levererat. Och så blev alla hyfsat nöjda ändå.

 

10-03-13 19:270 KOMMENTARER

Drinkrebus #2

Ja, det var ju ganska trevligt att göra det tidigare rebuset. Och man lär sig lite under processen också.

 

Frågan lyder: Vad heter drinken?

 

 

Ledtråd: Gin + cintronjuice + socker/sockerlag + sodavatten. Namnet är taget ur något gammalt, amerikanskt practical joke som gick ut på att lura sin vän att en viss person snackat skit om honom och att denna personen satt på en bar runt hörnet. Och så fnissade man inombords när vännen gick runt hörnet för att göra upp. Hursomhelst är drinken en gammal classic; syrligt svalkande, så att säga.

 

Tom Collins? Ja, rätt. Grattis!

 

Hurra!

10-03-12 17:483 KOMMENTARER

God dag

Solen sade att det var en fin dag. Så jag gick ut och hälsade på dagen.

  

Och solen hade rätt. Dagen var fin.

 

10-03-12 15:111 KOMMENTARER

Vers 1

Den Tao som kan beträdas

är inte den eviga Tao

Det namn som kan nämnas

är inte det eviga namnet

Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse

Det nämnda är de tiotusen tingens moder

 

Därför:

Den som är fri från begär ser mysteriet

Den som är fylld av begär ser manifestationerna

Dessa två har samma ursprung men skiljer i namn

 

Där är hemligheten

hemligheternas hemlighet

porten till alla mysterier

 

- Vers 1, Tao te ching

10-03-11 13:240 KOMMENTARER

Alex Wennman berättar

Under kategorin "Vi andra" (i menyn till vänster) finner du de tidigare gästinläggen. Fler kommer.

  Alexander Wennman är en gammal vän sedan första året i grundskolan. Den här gången är det hans tur att dela med sig av sina tankar - sina anti-Avenyn-tankar.

 


 

Vi Andra: Alexander Wennman

 

 

Hej hallå, Aveny.se-läsare.


Jag vet egentligen inte vilka ni är, ni Avenyianer. Men jag misstänker att ni är vackra. Ni kanske är bartenders, ni kanske är festfixare, ni kanske är vanliga människor med studieskulder. Det kanske ni är. Ni kanske också är den typen av människor som stod på Key Bar 2006 och rökte cigarr. Då vill jag inte att ni fortsätter läsa, för jag bryr mig inte om er, jag vet inte var ni är någonstans nu förtiden, vilken klubb ni väljer att lägga era sittningar på, men jag gillar er inte. Och jag gillar inte Avenyn, för där har jag inte haft så roligt.

Jag är mer en kille som, när jag inte bor i Norrland, spenderar största delen av min tid ute på Andra lång, lägenheter, och svartklubbar. Den alternativa scenen. Den billigare scenen. För jag är inte speciellt rik. Jag har väl tillräckligt för att köpa en t-shirt då eller då (samlar på dem, har lite för många. Men inga byxor). Så då vet ni att jag är felplacerad här. Jag har egentligen ingen aning varför jag skall skriva här, men Alex ville det och jag tror att det finns en chans för gratis-öl i framtiden.


Skall vi ta och gå över till varför jag skriver här som Baseline Express går mellan Nöjesguiden till bankomaten och skrattar, kanske? Ja, det tycker jag.

Anledningen till att jag skriver här är att jag känt Alex väldigt länge. Kan ni tänka er att jag till och med känt Alex på den tiden han hade kort hår, och det var väldigt längesedan. Jag tänkte lägga upp en bild på detta, tillsammans med en ung mig och en ung "Ivar" på stenåldersläger i 4:an, men jag är för lat för att ringa hem och fixa det.

Jag skriver här för att jag suttit hemma hos Alex på lunchraster och ätit pizza, och jag skriver här för chattböcker, basketplaner, Robert Jordan, och IRC. Därför skriver jag.


Det är för övrigt vad jag gör annars också, men av andra anledningar. Jag antar att Aveny.se-läsare vill veta vad jag gör, så ni kan mingla upp mig ifall jag kan göra er någon tjänst. Jag läser till journalist. Journalistik i nya medier heter det och jag är lycklig. Jag får göra radioreportage, tv-reportage och skriva lite vad jag vill. Mycket trevligt.


Men det är trots allt inte mig det skall handla om. Det skall handla om Alex och Avenyn. För det lär inte förvåna någon att Alexander Lizama, Löli, Lölipop, Lellan, Lizzie, och så vidare i all evighet alltid varit ett barn för Avenyn. Killen hade ju för fan äldre flickvän när vi fortfarande gick i 1:an. Och inte gymnasie-ettan. Utan skol-1:an. Han bodysprayade AXE näst mest i klassen efter Adde Vastesson, och har (samt har alltid haft) sådana där glänsande, latinska lockar som du annars bara ser på sydamerikanska MTV. 

Alexander är gjord för Avenyn. Han är en man för natten och en man för vimmelbilder. Och det är inte jag som är elak där utan han bara är det.


Mina bästa minnen av Avenyn har ingenting med nöjespalatsen som kantar denna gata att göra. Det har mest att göra med gånger då jag har varit så jävla full och haft så jävla roligt och snubblat hem med någon av mina vänner som bor i närheten. För ifall du vill se Avenyn i lysrörsljus så skall du se den vid 4-tiden. När smink sakta runnit av och hår rufsats upp. När tomma ögon på fulla kroppar tar över gatan. När förortsprinsar och modeprinsessor ramlar hem till ljudet av kebabtallrikar och svarttaxi-chaufförers försök att locka med just dig i just sin taxi. Och det gillar jag.


Mitt näst-sämsta minne är när jag brände 6000 en sen natt på Park Lane tillsammans med STOR-TOM och Ted. Och antagligen andra, för att sedan ge bort min mobil till en taxichaufför och spy hemma i duschen, samt ramla ner för en trappa (vilket jag alltid gör när jag druckit för mycket). Det är därför jag inte gillar Avenyn.


Men egentligen har jag bara ett problem med Avenyn. Och det problemet finns inte längre kvar. Problemet hette Honey och där gick jag ut för första gången för väldigt längesedan. Förlorad i allt som är dåligt med Hisingen bestämde jag mig antagligen där och då att för alltid hata Avenyn, och det står jag för.

Men jag har alltid gillat LÖLI, och det står jag också för. Dessutom är det väldigt lätt att hitta eventuell sovplats vid 3-tiden längs Avenyn, och det är ju tacksamt.

 

 

10-03-10 20:324 KOMMENTARER

Grannen nedanför

Här om veckan när jag var nere i tvättstugan och skulle hämta upp resterande kläder som legat på tork hände något alldeles förfärligt (!). Det var Martina som tvättat, så jag hade ingen koll på vilka påsar hon använt. På bordet låg två påsar. En stor Hemköp- och en stor, blå IKEA-påse. Du vet, sån som alla använder för att bära ner kläder till tvättstugan. Efter mycket om och men valde jag att ta mig båda påsarna tillbaka, då jag misstänkte att IKEA-påsen faktiskt tillhörde oss, även om det var något annat tvättmedel i. Ack och tvi, så fel jag hade. Martina tog sig för ansiktet när hon såg vad jag släpat upp. Någon annans påse! Vad skulle vi ta oss till nu? Vilken tragedi! Jag, en tjuv?

  Och visst tyckte jag det var jobbigt. När man kommer hem efter en jobbig tvättstugerunda vill man gärna inte gå tillbaka. Så jag sket i det. Liksom, lät bollen vara i luften. Någon annan gång skulle jag gå tillbaka med påsen.

 

Jag glömde det.

 

Och så en dag hade någon satt upp en lapp på anslagstavlan. Det stod att personens påse med tvättmedel och t-shirt blivit bestulet. Inom parentes stod det något i stil med att det förhoppningsvis var ett misstag. Det var undertecknat grannen nedanför. Martina läste lappen och tog sig för ansiktet.

  Herregud! Vi måste lämna tillbaka påsen! 

  Och så kom påsen tillbaka.

 

Nutid:

  Tolv till fyra, sade tvättiden. Och jag gjorde som den sade. Jag gick ner till tvättstugan klockan tolv. Slängde in kläderna och startade maskinerna. Sedan kom jag tillbaka när det var dags att hänga upp kläderna. Självklart var Martina med. Som sambo delar man ofta bördan, romantiskt och allt sånt där.

  Halv fyra går vi ner igen. I släptåg kommer grannen från lägenheten under oss. Martina och jag säger hej, hon säger hej. Jag ser hennes blåa IKEA-påse. Hon ser min blåa IKEA-påse. Och tystnaden lägger sig.

  Martina går till träningen. Jag står och viker torra kläder. Grannen preparerar maskinerna. Det är tyst. Hon sneglar på mig. Jag sneglar på henne. Det räcker med att tystnaden säger att hon är en halvtimma för tidig. 

  Och till slut, när stämningen nästan kvävde mig, tog hon sin IKEA-påse efter att ha sneglat på mig en sista gång och lämnade mig ensam i tvättstugan utan att ens slänga ett hejdå efter sig.

 

Trevligt, det här med grannar.

 

 

10-03-10 16:131 KOMMENTARER

Bokbyte

Kortfattad engelsk-kinesisk ordbok för älskande var inget att hänga i granen, tyckte Ted. Allätare som jag är kunde jag inte riktigt hålla med. En sak vi enades om var att den borde läsas på engelska. Så vi avbröt läsandet innan de andra två bokklubbsmedlemmarna köpte sig ett exemplar.

 

Så en dag gick vi ner till en kristen bokhandel och införskaffade oss en kort roman.

  Tiden är ju knapp, Turtle åker snart till London. En bok på 158 sidor är ultimat.

  Carl-Henning Wijkmarks bok Stundande natten är 2007 års Augustvinnare. Den handlar om en döende man. Och det hela utspelar sig på dödsbädden. Särskilt spännande är den inte. Men den lyckas ändå stimulera hjärnan på ett försiktigt sätt.

  Man känner sig lite som en gammal man när man läser boken - som om döden lugnt sitter och väntar på soffan bredvid med en laptop i famn och facebookar, för att man sagt åt den att vänta lite. Och så sväljer man sjuklingens sista tid på dödsbädden och myser i hans tankar, sen slår man igen boken och äter en god frukost med sin sambo för att sedan påbörja en ny dag som 21-årig.

 

Och det känns ju trevligt.

 

10-03-10 10:532 KOMMENTARER

Hon ville bli miljonär

10-03-09 22:522 KOMMENTARER

Ett vanligt samtal

Martina går iväg och ringer någon. Ett telefonsamtal, inget märkvärdigt alls. Du vet, det gamla vanliga. Ett hej och ett allt bra och lite bollande med artighetsfraser hit och dit.

  Men så plötsligt hör jag hur hon börjar prata engelska. Som från ingenstans. Mitt i den svenska meningen börjar hon prata engelska.

  Mina öron vänder på sig för att höra mer. Det här var ju konstigt.

  Samtalet spinner vidare. På engelska. Och just som jag är beredd att memorera ett roligt citat byter de plötsligt tillbaka till svenska igen.

  Jag blir överrumplad. Förvirrad. Vad är det som händer?

 

Så nu tänker du kanske "jaha, och?". Att prata både svenska och engelska, och fritt byta språk sådär i förbifarten är väl inte så speciellt? Det är inget kul att blogga om. Och det kan man ju hålla med om.

  Men vändningen kommer när hon från engelska, efter att ha bytt språk igen, lika oväntat som första bytet börjar droppa franska meningar.

 

Svenska - engelska - svenska - engelska - franska - svenska.

 

Vem personen på andra sidan är har jag ingen aning om. Men jag ser framför mig en hemlig agent i lång rock och stor hatt som står med hukat huvud i skuggan av telefonkiosken. Han lägger i ett till mynt, och växlar språk så att det ska bli svårare att avlyssna. Det är något stort på gång, och Martina är en viktig del i pusslet.

  Det är oklart om denna mystiska agent är boven i dramat, eller hjälten. Men han skulle passa i Turtles deckare iallafall.

 

Men visst börjar man undra vad Martina är inblandad i. Och plötsligt känns vardagen lite mer spännande.

 

10-03-08 16:591 KOMMENTARER

Att köpa

Hade jag haft tillräckligt med pengar hade jag köpt:

 

  • Penslar och målarfärg (att måla med)
  • Tom tavla (att måla på)
  • Målad tavla (att titta på)
  • iPad (att skryta med)
  • Bröd och ost (så att man slipper steka ägg till frukost)
  • Porrtidning (för det har jag aldrig köpt)

 

10-03-08 11:272 KOMMENTARER

Kallprata hela kvällen

Och det var ju tur att vagnen kom. För man vill ju inte stå och kallprata hela kvällen. Det finns ju inget värre.

  Som när man träffar en gammal lärare. Man kramas varmt och ler brett. Så berättar man vad som hänt i ens liv sedan man sist sågs. Gymnasieåret som var så fint och lärorikt. Resan efter gymnasiet och den stora världen där ute. Framtiden och imponerande utbildningar. Och leendet är fortfarande brett, som den mogna exemplariska människa man är.

  Ja, och föräldrarna mår bra. Allt är så bra. Tack vare dig, läraren. Och sen - hur är allt med dig? Och så vidare ...

 

Sen efter en timma skiljs man åt och pustar ut. Och så gör man en minnesanteckning på att ta en omväg nästa gång läraren kommer inom synhåll.

 

10-03-07 20:080 KOMMENTARER

När bussen körde gick man

Självklart träffar man William på Järntorget. Mannen med huvan. Där brukar han hänga. Han brukar fråga efter en femma eller en snus.

  Han skulle till La Sombrita och dricka öl, berättade han på grov göteborgska. Och så kallpratade vi lite innan han fick några mynt och jag hoppade på vagnen. För snus hade jag inte.

 

Jag kom försent till arbetsplatsen. Men det märkte inte någon. Allt var som vanligt.

10-03-07 19:261 KOMMENTARER

Bussen bara körde

Jag ser hur den rullar fram på vägen. Jag börjar springa. Över isen. Jag halkar inte. Trappan hoppar jag över, landar mjukt på marken och fortsätter springa.

  "Yes! Jag kommer hinna" tänker jag och stoppar en bil med handen när jag springer över övergångsstället.

  Bussen ska precis börja köra när jag dyker upp framför den. Jag vinkar glatt till busschauffören, en jag-hann-vad-skönt-nu-blir-jag-inte-sen-kan-du-öppna-dörrarna-vinkning. Men han möter min blick med ett intetsägande ansikte. Och skakar på huvudet. 

  Bussen kör vidare. Stoltheten rinner ur mig.

  "Fan!" utbrister jag besviket med låtsad ilska, så att folk runt omkring som sett mig springa ska höra.

  Man vill ju inte visa att busschaufförens skitattityd tolereras. Man vill ju behålla någon heder. Så man hytter med näven och visar vilken krigare man egentligen är (metaforiskt).

 

Sen lämnar man alla roade blickar bakom sig och vandrar till Järntorget. Andfådd. I kylan.

10-03-07 17:162 KOMMENTARER

Twitter, åttonde (8)

 

Turtle har börjat skriva en bok. En deckare, tror jag. Folk blir mördade och sånt. Alltid bra att ha en kriminalare till vän.

 

10-03-07 16:582 KOMMENTARER

Smakprov och pojkdrömmar

Jag var fortfarande en liten pojke när min vän visade henne för mig, fransyskan som fick det att pirra i magen. 

  Det var ju under perioden i livet när man blev som mest betuttad i tjejer. 

  Britney Spears och prinsessan Jasmine var det som fick mitt hjärta att slå volter. Fast Jasmine var mer en hemlighet, man kunde ju inte erkänna att man tyckte en tecknad figur var snygg.

  Sen fick jag se henne. Alizee. Molnen på himmelen skingrades och släppte fram solen. Änglar svävade långsamt ner mot mig och sjöng i kör ackompanjerat av den vackraste harpmelodin. Och Alizee dansade för mig och sjöng så fint. Och jag förstod att den där flickan är definitionen av perfektion.

 

Glad blev man när det visade sig att någon lagt till två av hennes låtar på En liten lista. Väldigt glad blev man.

 

- Utdrag ur En liten lista: Alizee - J'en ai marre

 

10-03-06 18:004 KOMMENTARER
Till toppen