jag har fått ett brev
att låta någon resa
och vidröra någon
annans hand,
att inte exakt veta
när eller hur
någon rör vid den
frankerade tanken.
att glömma bort
och bli påmind
att inte förstå tid.
för mig är det att ge
något en historia,
ett värde.
därför skickar jag
brev till mig själv.
vad betyder ett brev för dig?
sim sala bim
Jag har kanske lärt mig något idag. Kanske har lärt mig att det inte är möjligt att hela tiden se tillbaka på allt och sakna, kanske har lärt mig att man måste se framåt med någonting ljust i ögonen. Mina ögon blir bara grönare och grönare, ljusare. Isabelle sa idag: Man får välja något spår och köra på det ett tag, hur ska man annars få reda på vad man vill göra eller bli? Jag går bara runt och tänker, trampar, stampar eller springer men ska faktiskt för en gångs skull i mitt liv lyssna, gå på stigen och gilla det. Jag ska se mig själv göra mina drömmar.
Det slog mig precis att jag aldrig i hela mitt liv vart nöjd med mig själv, inte tyckt att jag vart tillräckligt fin, inte tillräckligt smal eller bra, man blir aldrig tillräcklig…hur? Jag vet inte, men nu när jag ser att jag var fin samtidigt som jag vet att jag kände mig för tjock eller för si och så kan jag försöka tänka om. Tänk om.
Går in i den
Står i butiken. Det är kallt. Det är mörkt. Jag är uppblåst. Jag har fett hår. Jag vill sluta. Jag är ensam. Jag väntar på Dessi. Jag ska dricka vin. Jag får ögonkontakt med en kille. Jag säger hej till en tant. Jag lyssnar på magnus uggla. Jag drar in magen. Jag vill hem igen. Jag har ont i magen. Jag känner mig negativ. Jag måste tänka positivt. Jag har ont i huvudet. Jag är fattig. Jag är inte jätte bra med positiviteten. Jag säger hejdå till praktikanten. Jag hämtar en pall. Jag kollar på folk som går förbi. Jag funderar på att äta en banan. Jag tittar mig i spegeln. Jag klämmer en finne. Jag blir röd i facet. Jag dricker vatten. Jag väntar på kunderna. Vart är kunderna? Jag dammar av hyllorna.
Fick sug på att ta hål i öronen och insåg att allt jag behöver finns här! Nål, äpple, is och örhängen. Ja vi får se, ska vi ha så kul liksom.
Spam kommentarer och verkliga livet
En ny dag som ändå är ganska lik alla andra. Jag gick upp tidigt för att åka från Sätila till korsvägen till Frölunda torg, där jag fick lov att öppna kriss-butiken som jag jobbar i ibland alldeles själv (!!) Det gick bra. Efter att ha prackat på tanterna lite mönstrade krusidulliga blusar drack jag en kopp kaffe (jätte gott om ni frågar mormor), firade lite och tog nya tag inför träffen med killen jag kanske skulle kunna komma få jobba med. Tog vagnen till positiv gatan och andades in tres stora andetag ny blå frisk luft med lite nervositet i. – Dag med mycket intryck – Efter sju fick jag käk hemma hos killen, pratade med hans mamma om allt från kvinnor till HLR och halv åtta fick jag åka hem. (det var hav åtta hos mig). Bussen åkte över en bro som jag inte alls vet vad den heter eftersom jag blandar ihop alla men jag fick i vilket fall som helst en snutt utav kvällen och den fina utsikten med rosa bakom några blå moln. NU: dricker lite whiskey, är rädd att jag ska bli beroende eftersom jag tycker det är så himla gott, lyssnar på tant strul, undrar vad som hände vid drottningtorget när jag åkte förbi, gosar med min leopard, njuter utav tillvaron och planerar en resa till norrland (jag vill se norrsken!)
—- THE END —-
funkar det nu?
Går till stadsbiblioteket, har köpt ett paket cigaretter utav någon anledning och studsar in genom snurrdörren – ganska befriad, ganska glad, fast fortfarande med ett strypgrepp runt halsen. Jag röker en utav dem, inser att det inte är något för mig och kastar dem. Ut från biblioteket kommer jag med Absint och Svensk filosofi. Absint handlar om en blåmes, är precis som människan. Stressar runt, är olycklig i själen och ser inte vad som finns. Ser in mot ett svart hål, som egentligen inte är ett svart hål utan en fläck som går att tvätta bort.
Det svider i min gom, isar i mina tänder, dunkar i mitt huvud, knölar i mitt bröst, snurrar i min skalle, ….,,,,.lhkdifugfildvjkqb-!!!!
Häromdagen kom jag på under en ångestattack, att det är känslor som kan gråtas ut. Jag grät en stund, gick ut i skogen klockan tre på natten med min pinne som jag hittat och slog mot allt. Jag är arg på livet, arg på förändringar, arg på jobbiga känslor och ångestattacker, arg på mamma, på pappa, på mörkret men framförallt arg på mig själv.
Jag försöker vara stark och hålla mig själv ihoppusslad, men på något vis väntar jag bara på att bryta ihop, riktigt, en gång för alla – för den här gången. Trycker, men inga tårar kommer. Sitter i ett rum med alla andra, alla hör och ser hela tiden.
Livs: Står vid slutstationen klockan tre på natten utan plånbok eller mobil. Måste lösa moment 22. Vända tillbaka och åka mot ett annat håll.
Då kör vi igen
Test.
glömmer alltid bort bloggen
Det har vart jul, nu är det snart nytt år – bra för samvete och nya jag-ska-ta-tag-i-mitt-liv-metoder. Idag är jag jätte bakis och trött men glad och lite ledsen, nöjd. Har fått så himla bra julklappar alltså! Lp-spelare, keyboard, färgskrivare, ritblock, pennor, pengar, ,,,,bra i vilket fall som helst. Så nu ska jag gå hem till mamma och skruva ihop keyboarden! YEY!
Ska bli bättre på att uppdatera.
Sinnesstämning: glad, lugn, trygg, gosig.
Godmorgon!!!
Livet var ju där ute, även idag. Jag har nog inte sett det så klart på länge. Jag har gjort mig själv till en dödförklarad och ynklig typ och så sitter jag ensam på mitt rum. Vet varken in eller ut, för mörkret har ingen dörr. Tar på mig skorna och stapplar fram till soptunnan ute på gården och får lite riktig luft i mina lungor, fortsätter bortåt mot huvudvägen. Jag kan till och med gå vanligt nu, går bra och ler lite. Botad?
Gå ut då och se lite mer utav livet som du åkt för att se. Gå ut och andas, skaka hand med månen som inte heller riktigt ser. Både han och jag är halvor. Jag ser månen som en han. En stark och stor fadersfigur som jag kan vila i armarna på. Han liksom omfamnar mig och vi är inte ensamma längre, vi ligger där, sitter uppklistrade med våra ledsna miner. Men det är inte jag och det är inte han, det är bara en känsla. Vi ska nog snart förstå den.
När jag var liten sa jag till mamma att jag kom från månen, det är ingenting jag kommer ihåg men hon har sagt det. Och nu på senare dar har jag tyckt att jag och månen är lika, känns som att vi är utav samma sort. Studera månen en liten stund så ser du att han ser ledsen ut, förfärad nästan! Jag är inte ledsen egentligen, jag är inte född ledsen, det är bara någonting som kommit med åren, med händelserna, med skilsmässa. Jag undrar om månen alltid vart ledsen…? Om jag kisar ganska hårt, nästan blundar kan han bli en hon och glad, vara i farten liksom. Betyder det att jag kan kisa mig genom livet och kunna vara i farten !
Äh, nu har jag vaknat!
hem hem hem hem
Spräcker bubblan jag suttit i (Lincoln city) och åker tillbaka in till London. På torsdag flyger jag hem, längtar!
