Jag kom till insikt att det är ingen idé att fronta en approach man inte kör under en studentperiod.
Fuck dear.
Snart snart snart mina kära vänner och ovänner springer jag ut i min gudomligt vackra klänning jag köpte igår.
Sanslös.
Ledtråd.
Den är fan inte vit.
Jag var Carrie Bradshaw igår. Jag skulle vilja hänga med henne någon dag, bara ta en kopp thé över lite skrivande. Spontan bond typ. Vi skulle kunna lyssna på what becomes of a broken hearted och disskutera mäns likheter med djuren.
ZooZozozozozoooo.
Lyssnar på den nu. Fan va bra den e. Jimmi ruffin.
Ja dagens låt är den. Eller my girl.
Carrie är min girl. Eller jag hennes, hon har ju trots allt några år på nacken och en vårta på hakan.
Ps. Den som har snott min t-shirt med rubriken som tryck, vänligen kontakta mig på jolin_johnson@hotmail.com senast 2 juni.Ds.
Tjejens barnsben springer emot gungan, hon hoppar upp säger, du och jag mot världen. Hennes glittrande ögon talar om makt, inget kan krossa deras hållande händer.
Borta vid gräsplanen passar Kalle bollen till Christoffer som nickar den vidare till det samarbetande laget.
Du förespråkar under åren i skolbyggnaden om vikten av utbildning. Man kommer ingen vart om man inte har bra betyg svarar läraren och jag börjar småfnissa.
62% av skorna var kvinnors klackar som klapprade i högskolan förra året.
Vad har din chef för skor?
Och vi ställer oss frågan varför kvinnor har färre chefsjobb, blir entreprenörer eller an allmän auktoritär position i Världen.
Det började i sandlådan, fortsatte med skitsnacket på högstadiet och sen var min större än din på arbetsplatsen.
Skillnaden mellan kvinnor och män är att den kvinnliga sidan krigar.
Tredje världskriget pågår, dag som natt, i Göteborg eller Washington.
Vi är elaka, kan aldrig glädjas åt andras framgång utan poängterar skavanker för att själva ställas i bättre dager.
Hur hade det sätt ut om vi spelade fotboll?
Det är inte för inte vi är två-och-två med ett tre dilemma under livets lopp.
Kalle ringer Christoffer, gratulerar och ber om en tjänst.
Tror du Kalle skulle fundera på en gentjänst om svaret stavas Ja?
Ett användande av ditt kontaktnät.
Tror du jag kommer fundera på att svara när X ringer efter allt du sagt om mig? Ändlösa dagar om skitsnack för att du var feg för att berätta. Du kunde inte gratulera min framgång utan lyssnade på läraren. Brabetygbrabetyg.
Hur tror du drottningens myrstack såg ut om hon byggde den själv?
Nu på fredag intar det senaste succékonceptet ”I’M THE SHIT” BLVD:s helrätta terrass. Inga mindre än de nyvärvade ”I’M THE SHIT”-medlemmarna Sara Varga och Jesper Salén agerar Dj:s och stämningshöjare.
”I’M THE SHIT” är festkonceptet som växer sig allt större runt om Europa. På ett ungefär går det ut på att ”självhype är mer än okej” den här kvällen – det är ett måste! Så släng jantelagen i en soptunna tillsammans med ditt trötta självförtroende och kliv in i elden, ur askan för att sedan kliva in på BLVD. Ikväll är du vad som faller dig in – Dj, festfixare, bloggare, rappare, modell, rik, rabiat eller bara mer värd än alla andra!
Varmt välkommen till ”I’M THE SHIT” på BLVD, nu på fredag!
För gästlista kontakta 0762208405 eller 0735454660
Vem är mest shit ikväll?
Ska jag vara riktigt ärligt så blir det nog riktigt härligt.
Jag älskar grill.
Smaka på ordet Grill.. Grilla, grillade, ska grilla. det gillar vi.
Visning på Blvd med W19, jag gillat rosa. Rosa heter min vän, det blir mirakulöst vackert ikväll med modeller som Marielle Lazar och Malin Åkesson. Kläderna sätts ihop om en kvart av moi, jag älskar att leka med kläder. Och barbie. Barbiekläder.
Terassinvigning på push. Bara smaka på ordet terass. terass terass terass.
Om jag fick välja ett enda ord att uttala för resten av livet skulle det vara terass. terass terass terass. mm.
Chuckie på park. sinnes i min svennebanan låda vad bra det var sist han entrade råtthålan Göteborg. haha det är nästa lite roligt när man tänker på hur förvånade alla blev på Nivå. Chuckie, spexapa som vänder plattor och så blåser han iväg alla till skyarna. Ja, det är nästan som att vara nykär när jag tänker på vilken magisk afton som komma skall.
Jag har tilldelats en smart ägg kokare, man häller i vatten i ett mått beroende på hur många ägg och hur du vill ha dem.
Soft, medium, hard.
Jag är svennebanan därför väljer jag lagom, alltså medium.
Du tror inte äggen blir SOFT?
Vem i helvete äter soft äggs? Fy fan kan man lika gärna käka skiten rått.
Men men, hungrig som jag var fick jag vacker salta skiten medan jag balanserade den rinniga sörjan i mina arma händer.
Vilken smak.
Jag tog en sked, kände hur alla smaklökarna skrek, ett rop på hjälp men nej. Jolin fortsatte, kväljningarna kom och jag kände att det var nära att ägget skulle lämna min kropp, smaken var vidrig, fullkomligt VIDRIG!
Ägget var nu uppätet och jag tittade stumt på ägg 2.
Smart som jag var hade jag lämnat äggjäveln i äggkokarn i hopp om att skiten skulle bli hård.
Ibland e man så dum att jag blir mörkrädd.
Jag skär, det rinner och pressandet är ett måste när gulan möter vitan i en duell om att passera gomen..
Hopplöst hungrig och fruktansvärt illamående tar jag ett stadigt tag om vattenflaskan bredvid mig.
Jag tänker nej, huvudet tänker nej, kroppen tänker nej och ägget likaså.
Klart som korvspad att flaskan innehåller saft.
olja och vatten är ett skämt i jämförelsen med ägg och saft.
Det skär sig mer än emobarnen i vasaparken.
Det värsta är att jag orkar egentligen inte bry mig.
Vilken fantastisk semester vi hade jag och min kära!
Här låg vi i början av veckan och bara drack trendiga mojitos med sånt socker som gör att man måste sila drycken mellan tänderna, men, sååå goda!
Kvällarna var fullkomligt magiska, här satt vi, jag och min älskade och njöt av den förstummande utsikten. Jag tror inte vi sa ett enda ord till varandra på hela veckan så vackert det var, men oj så mysigt ändå!
Och maten! Min älskling åt allt ifrån ko till gris till orm to the snake. Puro har allt från jordens alla hörn och här talar vi om VM i OS i matlagning. Gomseglet applåderade av att bara beskåda födan!
Mynta blad för min del, dock. Beach 2009 here i come again!
Det är så vitt och fräscht på puro, skulle inte förvåna mig om hela personalen gömde varsin a***blekning mellan sina nätta stjärtar! Älska vitt!
Jag är barnsligt förtjust i att bada badkar, inte riktigt samma härliga känsla som fontän poolen i Aiya Napa, men bubblorna kittlade gott!
Blev lite besviken på rummen, de andra hade havsutsikt och vårt fönster skymtade mot golfbanan. Jag föredrar havsbris framför pollen då jag är allergiker. Men men, man kan inte ha allt!
Självklart blir det Puro i år igen, ses vi där? ;)
Vem är samhällets utböling i det vi kallar irritationsmoment?
Jag talar om ett fenomen vi dagligen bemöts av när vi läser bloggar, möter vänner vi inte känner, eller personer vi tar notis om.
Jag ställer frågan som vi artigt lärt oss sedan barnsben. Den lättsamma, ogenomtänkta frasen - hur är det?
Där kommer erkännandet - jag har ont i magen, huvudvärk eller känner mig lite febrig.
Jag hör med ett igenkännande mig själv svara - stackarn krya på dig, nej men ajdå eller något annat rutinartat som vi svenskar spottar ur oss.
Kliet i kroppen börjar och jag känner ett starkt förakt emot hela männskligheten. Det fullkomligt kokar inom mig när jag hör om det "sjuka samhället" samtidigt som jag läser artikeln om den nya trenden - utbrändhet.
Det är trendigt att vara trött, stressad, bakfull eller bara allmänt trött på livet.
Vilken del i svaret är trendigt? Att matsmältningen är åt helvete eller bakisbajsen är värre än någonsin? Att din karaktär är vansinnig och ditt spritsinne går att jämföra med bulimikerns hetsätning? Att din prestationsförmåga är på noll eftersom att ditt unnande satte dig i skiten, igen.
Magsår, du blöder i magen och tappar hår vilket endast är två nämnvärda bieffekter. Dina naglar gulnar av din brist på tid till födointag och cigaretten ersätter din lunch i en kamp mot tiden.
Fashion. Cravings. Me gotta have.
Var spegelbild är en rynka i pannan och botox är lösningnen. Men du berättar inte om botoxen, du berättar om rynkan, om febern och din stenhårda mage.
Jag är så inihelvetessjuktjävlapissförbannad på sjuka människor. Det finns ingen, INGEN som orkar höra, lite trött, lite sjuk, lite här lite där.
Antingen mår man skit och då ligger man hemma eller så håller man käften.
Men vem är störst hatobjekt i det vi kallar skitsnackets innercirkel?
Den svaga som enligt evolutionsteorin hade avlägsnat jordens yta lika obemärkt som mina ord passerar dina öron på fyllan. Lika mycket som jag vill tro att du hör vad jag säger är det bara en luddig dimma av ord utan egentligt innefattande. Lika mycket vill jag tro att vi tycker om förkylda idioter med klar röst och torr näsa.
Eller är det den faschionabla skönheten som uppmärksammades i troppan förra sommaren. Flickan med solhatten som halkade in på en räkmacka och lyckades sjunga in sig på listettan genom att snegla åt rätt håll. Hon hade det. Över en natt blev Paris ett minne blott och en ny it-girl var född.
Granskandet av fel blev startskottet och du ansåg att hennes hybris var ren sanning. Hon trodde sig i vardagligt uttryck jag möts av dagligen.
Det går en kvart så har hon gått ner sig och ett avståndstagande är prioritet 1 på listan.
Vem du är eller vill vara.
Männskligheten lider av storhetsvansinne. Behöver vi väga upp med att beklaga våra skavanker?
Du ska inte vara utbränd men inte heller frisk. Inte ful eller fet, men är du snygg och äter en jordnöt om dagen går det åt helvete.
Vem är det du dömer när sanningen möter vitögat?
När vi egentligen ser saker hos andra människor som vi relaterar till oss själva, alternativt vårt missnöje i avsaknad.
How many times do i have to tell you that Its perfectly fine for you to dance around naked if youre all by yourself.
Dagens outfit
Påsar
Design: Sofia
Idag skaver skallbenet mot min arma panna, ännu en studentfest ikväll, tema färg..
Funderar på att komma naken med spray tan, har man fått färg då? Eller hamnade de blå linserna tillbaka? Dvs är min bakfylle humor överjävligt sjukt helt sinnes tappad bakom flötet.
We're the people, the lucky
with the fragile bones.
Jag lider inte av det såkallade fenomenet bakfylla.
Men min vän Hanna berättade per sms hur hennes tillstånd ter sig.
Prags friska fläktar har förfört mina skrattgropar till skyarna så blå.
Summerar en resa med att kategorisera in den i ett fack kallat lycka.
Kids.
Ung och dum men ibland blir det för mycket av det goda och morgonkvitens ord utropar vad fan hände igår.
En centimeter mellan tummen och pekfingret försöker jag intala mig själv.
En sådan kort tid av mitt liv att ångra misstag, inget finnes ogjort och att äta kakan som får magen att skälva av ångest är något att betrakta som måsten.
Vem är du imorgon och när tar tankarnas verksamhet skruv?
I nattens dunkel blev jag blind och döv, hjärnan stod på autopilot och muskelminnet var mitt ända hopp om rörelse.
Förlamad stum och en flaska champagne ifrån kiosken.
Säga vad man vill. Tycka vad man vill.
Ibland vill man krypa ur sin kropp.
Och ibland inte.
Det finns alltid fler infallskvinklar, fler.
Nu ska jag äta kakan.
Känna kroppens matkoma och genomlida min egna dumstridighet.