Pistolskott viner genom luften, helikoptrar beskjuts, bomber göms under bilar och placeras hos åklagare, gangsters krigar om marknadsandelar på en allt annat än publik marknad – Blaxploitation. En filmgenre som hade sin storhetstid under 70-talet och producerade de svängigaste, hårdaste, fräckaste och ljuvligaste ljudmotiven någonsin i filmens värld. Det är tonsatta infernon av ett samhälle i förfall och grova rasmotsättningar. Det ekar av betong, gatusmarthet och gatans lag, kriminella verksamheter, det goda mot det onda, sex och våldsamheter. Det är smutsig funk, och trånga gränder, förbjudna sovrum och bitterljuv, smäktande soul som inte ens de mest förhärdat kallhjärtade brottslingar kan stå emot. Blaxploitationgenrens viktigaste och mest influensrika arv till eftervärlden var och är de soundtrack som skapades som ljudkuliss till filmerna. Filmerna var i många fall, och i bästa fall, relativt mediokra.
1. Galt MacDermot featuring George Tipton - >> Cotton Comes To Harlem << (Albumspår från Cotton Comes To Harlem)
Inbjudande groove i soulgospelskrud av musikalmannen Galt MacDermot, annars mest känd för att ha komponerat musiken till Hair.
Länk
2. J.J. Johnson - >> Theme From Cleopatra Jones << (Albumspår från Cleopatra Jones)
Medryckande struttig soulfunk med ett liksom funkigt framåtskrittande beat som bara väntar på att bli förlöst. Tidpunkten för förlösandet flyttas dock hela tiden framåt och när låten väl är slut har det aldrig kommit ut någon bebis. Det var en skengraviditet. Men oj, vilken fantastisk, spännande och fräck skengraviditet.
Länk
3. Blandade Artister - >> Gordon’s War << (Album)
Toktajt instrumentalfunk och själfullt soulsväng med Badder Than Evil, Barbara Mason, med flera på detta fullkomligt monumentala soundtrack. Jag tappar brallorna, hakan, knäna. Musiken lyfter upp dem, slänger ut dem på dansgolvet och trycker på play. Jag dansar, jag gråter, jag lever. Omistlig musik. Lyssna, lyssna, lyssna. Köp, köp, köp. Ladda hem, ladda hem, ladda hem.
Länk
4. Billy Page and Gene Page - >> There He Is Again << (Albumspår från Blacula)
Poweruptemposoul kraftfullare än alla samlade väderlekar tillsammans. Deadlier than Dracula påstår undertiteln till filmen och det gäller även soundtracket som okontrollerat och ohejdbart sladdar över dig och dina öron som en vrålande pimpmobil från helvetet, eller fel av mig, transsylvanien ska det vara.
länk
5. Solomon Burke - >> PSR 1983 << (Albumspår från Cool Breeze)
Djup, stråkomfamnad, soulbluesballad som lyfter högt, högt, högt med Burkes oefterhärmligt starka och franka stämma. Upplyftande, betryggande och terapeutisk musik insprängd i fyra minuter och tolv sekunder av pur glädje och sorg. Lyssna också på floatern It Must Be Love, himmelsk soulmagi med hjärtliga förtecken, baktecken, sidotecken och innebörd.
länk
Det är en omtumlande och omvälvande tid man lever i. En regering som envisas med att hoppa i galna tunnor och skjuta sig själva i fötterna. Tv-program som Hairy Bikers där man äter rostade skorpioner och getpenis. Voyeurworld genom facebook. Britney, Britney igen, och Britney resten av livet. Berth Milton. Och il conte, il barone eller bara Nils Liedholm. Vilket inte är så bara. Det är tvära kast. Liv och död. Gubbar och gummor. Tjejer och killar. Vem skriver manuset och var kan jag ladda hem nästa avsnitt? Det är internet det. Nästan vad som helst kan laddas hem och snabbt går det. Musik är gammal innan den ens släpps i fysisk form, om den ens släpps i fysisk form. Nu är då och då är då. Men det bryr ju inte jag mig om. Här blandas det då och nu som vanligt. Mjukt och hårt. Snällt och elakt. Varmt och kallt. Och musik. Bra musik.
1. Lee Moses - >> Bad Girl, Pt. 1 <<
(Albumspår från Time and Place)
Denna soulballadscocktail, uppblandad av lika delar innerlig gospel, funk och rhythm & blues, kommer från soulfunkens egna heliga graal Time and Place. Totalt bortglömd väcks den nu till liv, från obskyritetens mörkaste och dammigaste vind, genom en välbehövlig återutgivning. En kulturgärning av stora mått. Med sin kraftfulla, raspiga och plågat desperata röst varnar Moses oss för den stygga bruttan som stjäl ditt hjärta, maler sönder det och säljer det som snus. Sen lever du vidare i ditt nästa liv som en prilla under någon okänd läpp på ett okänt ställe. Måttligt roligt.
Länk: http://mp3skyline.com/search?q=lee+moses
2. Thelma Jones - >> Mr. Fix It <<
(Albumspår från Second Chance)
Put your hammer down ber, nä befaller, Thelma sin Mr. Fix It. Hon är stolt, hon är krävande, och det formligen osar av sexuell laddning när orden exploderar ut i luften från hennes elektriska lungor. Soulfunksväng laddad med trotyl, nitroglycerin, plutonium och krut, mer än tillräckligt, för att förflytta den mest danshatande personen till ett dansgolv. Barnförbjuden och barnalstrande musik.
länk
3. Morning Recordings - >> Sugar Waltz <<
(Albumspår från The Welcome Kinetic)
Singer songwriterindie från Chicago med drömska röster och ljudsjok som sveper in och ut ur ljudbilden. Det är långsamt, melankoliskt, vackert och fantastiskt bra. En filmisk stämning vilar över musiken som liksom sakta puttrar på och bräserar till en himmelsk anrättning.
Länk: http://www.myspace.com/morningrecordings
4. Moscow Olympics - >> Still <<
(MP3)
Mystiken tätnar. Vilka är Moscow Olympics? Var kommer de från? Hur länge har de hållit på? Har de släppt någon skiva? Det sägs i alla fall att de häpnadsväckande nog kommer från Filippinerna och att Göteborgsbolaget Fraction Discs kommer att ge ut deras debutsingel inom kort. De spelar en medryckande dansant pop med starka drag från New Order och skivbolaget Sarahs samlade katalog. Det är charmerande bra och förtjusande omedelbart. En popkaramell som räcker länge och nästan får mig att önska att jag var femton igen.
Länk: http://www.myspace.com/moskva80
5. Caribou - >> Melody Day <<
(Albumspår från Andorra)
Dan Snaiths alias Caribou har i Melody Day skapat elektronisk musik som låter förbluffande mycket som ett fullt band och inte som det enmansprojekt det är. Skapelsen är en drömsk up-tempolåt som driver framåt med rusande bas, kraschande cymbaler och ljud som smiter in och ut ur dina öron. Det är psykedeliskt och fylligt, bitvis faktiskt bombastiskt. Från kanadensarens andra album under namnet Caribou.
Länk: http://www.myspace.com/cariboumanitoba
Nere med jazzen. Uppe med funken. Framför med folk. Bakom med indie. Mittemellan med elektro. Det är tidens tempo. Det är gatans musik. Och den är rå. Och mjuk. Det är musik som tickar och sedan briserar. Musik som är timid och försiktig. Musik som lägger på en skiva, sätter sig ned och dricker en kopp thé och diggar. Diggar is the new black.
1. Cookin’ On 3 Burners - >> Kebs Bucket <<
(Albumspår från Baked, Broiled And Fried)
Sputniks jubileum i all ära men det är ju ändå 2007 och funken har landat i Australien. Små steg för människan månne, men stora steg för mänskligheten.
Länk: http://www.myspace.com/cookinon3burners
2. Gallon Drunk - >> Grand Union Canal <<
(Albumspår från The Rotten Mile)
Semiveteraner återkommer med första skivsläppet på fem år. Ingenting har egentligen förändrats för det är samma swamprock eller punkblues som förut. Uppkäftigt och osnutet framför de denna svängiga rock’n’rollåt med skrikande saxofon och lukt av brylkräm och motorolja. Jag vill bli raggare när jag blir stor.
Länk: http://www.myspace.com/gallondrunk
3. Hot 8 Brass Band - >> Jisten To Me <<
(Albumspår från Rock With The Hot 8)
Kontrollerat kaos och blås av svängig New Orleanskombo. Så mycket blås du bara kan få in i ett par öron och lite till. Hårt, tungt och förbannat funkigt.
Länk: http://exploitsystems.com/hot8/media.htm
4. Tom Brosseau - >> Committed To Memory <<
(Albumspår från Cavalier)
Det andra albumet i år från amerikanen från North Dakota är en naknare och ödsligare historia än det första. Musiken är en spröd och bluestintad folk med en något rå, opolerad och kärv ton. Bör tilltala alla vänner av M Ward.
Länk: http://www.myspace.com/tombrosseau
5. Holy Fuck - >> Lovely Allen <<
(Albumspår från LP)
Hård, instrumental elektrorock från denna Torontogrupp som låter förvånansvärt mycket ”live”. Det är en liksom lättjefull, frodig och urban musik som kommer att reta dina öron på ett inbjudande och lockande sätt. Det rastlösa beatet vill verkligen forcera in i dina öron och invadera dina höfter, ben och fötter.
Länk: http://www.myspace.com/holyfuck
Frågar du mig så har konserthösten hitintills varit en tårögd besvikelse, men nu är i alla fall november snart här och det brukar vara en ypperlig konsertmånad. I år likaså. De närmaste veckorna kommer att bjuda på all möjlig kufisk- och icke-kufisk musik: Mjuk countryfolk och öronbedövande dödsmetall, oberäknelig experimentrock och hypnotisk norskrock med mera med mera. Kufisk som i egensinnig men bra. Naturligtvis. Så sälj smöret men tappa inte pengarna utan byt dem snabbt mot en eller två konsertbiljetter att ljusa upp höstmörkret med. Gör något annorlunda, var lite crazy. Det blir lite annars som man säger i norrbotten. Och annars är bra. Mycket bra. Och speciell. Och du är speciell och bra. Mycket bra. Bjud med en vän. En speciell vän. En vän vän. En fiende. Gå själv. Lyssna på en ny vän. Träffa en ny vän.
1. Jim White - >> Live Pusterviksbaren 24 Oktober <<
Luftig, lättfotad och nästan flyktig countryfolk med starka drag av gospel bjuds det på Pustervik imorgon. Amerikanen är aktuell med sin fjärde skiva.
Länk: http://www.myspace.com/officialjimwhite
2. 120 Days - >> Live Nefertiti 8 November <<
Hypnotisk och förtrollande norsk elektrorock nedpackad i en kappsäck och skeppad till Schweden. Ankomsthamn Nefertiti den 8 november. Debuterade ifjol med ett minst sagt fantastiskt och sprakande album. Missa inte!
Länk: http://www.myspace.com/120days
3. Liars - >> Live Pusterviksbaren 9 November <<
Avig, experimentell och oberäknelig rock som i några ögonblick också är ganska rak från dessa före detta konststuderande amerikaner som är aktuella med sitt fjärde, självbetitlade, album. Albumet är en habil men alltför skev och ojämn historia med några få höjdpunkter. De har dock rykte om sig att vara ett mer än bra liveband. Och om de samlar ihop sina rakare adrenalinstinna muskellåtar från alla sina album så får de ihop en alldeles förträfflig postpunkfest som i alla fall inte jag vill missa.
Länk: http://www.myspace.com/liarsliarsliars
Den senaste månaden har jag nästan uteslutande ägnat mig åt att gräva mig allt djupare ner i folk- singer-songwritermyllan. Det bara blev så. Kanske behövde jag en motvikt till all den ytliga, innehållslösa kackabajs som media försöker tvångsmata oss med. Kanske gillar jag bara att gräva. Jag bar i alla fall på en längtan efter okonstlad musik, ärlig och uppriktig musik, tillbaka till grundenmusik, när det var sången som låg i öronfånget och framträdandet, spektaklet eller dansen var en sekundär biprodukt. En längtan tillbaka till brytningsgränsen när 60-tal blir 70-tal och singer-songwritergenren kanske var som bäst. När utsmyckningarna var bortskalade från arrangemangen och sångernas grundstomme blottlagts. Det var sången i sig som räknades. Hantverket. Låtsnickeriet. Enkelhet framför bombastiska arrangemang. Inget blingbling utan känslan och stämningnen framför allt. Inte sagt att inte den här musiken har sina broderier, utsmyckningar och raffinering, men, men, undantagen som bekräftar regeln och vidareutveckling och så vidare.
I stort sett alla länder här på jordklotet har sin egen nationella folkmusik, men här och nu åsyftas med folk först och främst anglo-saxisk musiktradition. Folk- singer-songwritertraditionen, enligt denna givna indelning, är en syntes av blues, country, traditionell anglo-saxisk folkmusik och politisk protestsång. Mitt intresse för genren berör främst samtida folk, vilkens startpunkt förenklat kan beskrivas som Bob Dylans första akustiska skiva och framåt i tiden. Till skillnad från traditionell folk så skrev de samtida folkartisterna sina egna sånger och var inte endast uttolkare av traditionella folksånger. Utgångspunkten för sångerna var också på ett mer personligt plan istället för ett socialt och politiskt. Många gånger handlar sångerna om kärlek. Brist på kärlek, brusten kärlek, ny kärlek, för mycket kärlek. Men naturligtvis också om allt möjligt annat. Det är häpnadsväckande toner, känslor och stämningar som man möter. Det är vackert och melankoliskt, sött och surt och salt och beskt. Hjärtliga sånger och hjärtskärande levnadsöden av och med låtskrivare som i stort sett var bortglömda innan de ens hunnit börja.
1. Jackson C. Frank - >> Blues Run The Game <<
(Albumspår från Blues Run The Game)
Amerikan vars liv tycks ha varit översköljt av en nästintill absurd otur och misär. När han var elva år så började hans skola brinna, femton av hans klasskamrater dog och JCF fick allvarliga brännskador och var tvungen att tillbringa sju månader på sjukhus. Händelsen verkar ha påverkat hans mentala hälsa så pass mycket att det skulle förfölja honom restan av hans liv till dess att han gick bort 1999, 56 år gammal. I början på 70-talet dog ett av hans barn och efter det traumat så verkar hans mentala tillstånd havererat totalt för han levde sedan återstoden av sitt liv i misär som hemlös. På åttiotalet råkade han även bli skjuten i ögat och blev blind. Denna sparsmakade men finfina sång, med en enkel sättning som plockande gitarr och JCFs sång, är hämtad från hans enda album från 1965.
Länk: http://www.myspace.com/jacksoncfrank
2. Chuck & Mary Perrin - >> Younger Generation <<
(Albumspår från Brother & Sister)
Den här sången fanns med på denna syskonduos första album från 1968 som endast pressades i 500 exemplar på deras egna bolag. Det är en luftig och enkel skapelse med en oantastlig melodi som både tar en halvnelson och ett krysstag på mina öron. Öronblicklig kärlek.
Länk: http://chuckperrin.com/closeup.php?v=7
3. Catherine Howe - >> What A Beautiful Place <<
(Albumspår från What A Beautiful Place)
Uptempolåt av denna kvinnliga Nick Drake som förmodligen endast sålde tresiffrigt när den här skivan, som dessutom var hennes debutalbum, kom ut 1971. Fylligt och svängigt komp med framträdande piano och bas och Catherines röst som försöker tränga sig framåt i ljudbilden.
Länk
4. Daniel Johnston - >> True Love Will Find You In The End <<
(Video, You Tube)
Daniel Johnston är en plågad själ. Han har varit hemsökt av mental instabilitet hela sitt liv och har tillbringat långa perioder på mentalsjukhus. Trots sitt handikapp så har han alltsedan starten i början av 80-talet med heminspelade kassetter hela tiden fortsatt komponera sånger och har mot alla sina odds lyckats nå en relativt stor publik. Hans sånger är ofta smärtsamt nakna och ärliga, men också ojämförbart vackra.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=5ucN4DActxA
5. Wizz Jones - >> Which Of Them You Love Best <<
(Albumspår från Right Now)
Smittande countryfolksång med både banjo och steel guitar av engelske Wizz Jones som kanske först och främst är gitarrist då hans röst är tämligen svag. Men här fungerar det i alla fall tillfredsställande. Sången finns på hans tredje album från 1972.
Länk: http://www.last.fm/music/Wizz+Jones
6. Diane Hildebrand - >> Early Morning Blues And Greens <<
(Albumspår från Early Morning Blues And Greens)
Hildebrand är en amerikansk låtskrivare som bland annat skrev ett par sånger till the Monkees, som även gjorde sin version på den här sången. Det är en drömsk countryfolksång med Dianes något svala röst och en fantastiskt fängslande och liksom ömt smekande melodi. Från hennes enda, Leonard Cohenaktiga, album från 1969.
Länk
7. Bob Theil - >> Yesterdays <<
(Albumspår från So Far)
Skotsk singer-songwriter vars debutskiva från 1982, So Far, totalt gick förbi skivköparna. Vilket är synd och skam då den rymmer mer än en handfull samling atmosfäriska och skickligt ihopsnickrade singer-songwriterhantverk. Det finns bara en sak man skulle kunna opponera sig emot och det är att Theil ibland är farligt nära att förfalla till David Gilmourexcesser med gitarren. Han lyckas dock på något märkligt sätt behärska sig precis innan han passerar gränsen.
Länk: http://www.myspace.com/bobtheil
8. Linda Rich - >> Sunlight Shadow <<
(Albumspår från There’s More To Living Than I Know So Far)
Rich besitter en fullkomligt ljuvlig röst som i samma andetag är varm, ärlig, ödmjuk och självsäker. Den musikaliska inramningen är enkel med cello, kontrabas och plockande gitarr. En närmast sakral stäming vakar över skapelsen, vilket i sig kanske inte är så konstigt då hennes sånger oftast uppehåller sig vid religiösa teman. Religiositeten blir på intet sätt vare sig obekväm, påflugen eller proklamerande utan bara vacker, lugnande och renande....hmm, kanske budskapet haft större påverkan på mig än jag trodde var möjligt. Även om de är relativt likbördiga så håller jag nog ändå hennes andra album, Patterns, från 1970, som ett litet strå vassare än den här debuten.
Länk
Årets finalfält i alternativa Idol verkar bli någonting utöver det vanliga: Folksingergroove med Iron and Wine, kommer han att överraska? Säregen sångfågel i Jana Hunter, hon har så mycket att ge. Hypnotisk, varm och svagt böljande elektrokraut med Arp, denna mångfacetterade levnadskonstnär. Hjärndöd garagepop med Black Lips, dessa oberäkneliga pojkspolingar. Souljazzgroove från den svalt sjungande vokalissan Kathy Diamond, se upp för hennes röstslägga! Finsk fusion med högtflygande planer av Jukka Tolonen, perkele! Med mera, med mera. Spänningen är olidlig, vem kommer att vinna? Rösta nu!
1. Iron and Wine - >> The Devil Never Sleeps << (Albumspår, The Shepherd’s Dog)
Vi rivstartar tävlingen med oväntad singer songwritergroove från Floridas Sam Beam och hans alter ego Iron and Wine. Inspirerat sväng med smattrande piano och rullande bas. Heja Sam! Juryn är förtjust.
Länk: http://www.myspace.com/ironandwine
2. Arp - >> In Light <<
(Album)
Varm, drömsk och långsamt böljande elektrokraut från San Franciscos Alexis Georgopoulos. Det är hypnotisk och repetitiv musik som för tankarna till Kraftwerk, Tangerine Dream och Jean-Michel Jarre. Juryn: - Charmerande!
Länk: http://www.myspace.com/arp001
3. Black Lips - >> Cold Hands <<
(Video, YouTube)
Intelligent musik, vafan är det för nåt? Nä, fram för mer plump och skojig garageflowerpunk där gitarristen envisas med att spotta rakt upp i luften och sedan fånga loskan i sin egen mun. Det är min sång men kanske inte direkt min melodi. Olen pommikone! Och party, party, party. Juryn sover.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=US0U9tixJbo
4. Jana Hunter - >> Paint A Babe <<
(EP-spår från Carrion)
Egensinnig hymn som framförs med försiktig gitarr och snubblande trummor och Janas röst som penetrerar ditt psyke. Det är paradoxalt nog inte vackert men ändå vackert och en liten gnutta skrämmande. Juryn skriver: Jana från Houston, Texas. Utvecklingsbar.
Länk: http://www.myspace.com/janahunter
5. Linda Thompson - >> Versatile Heart <<
(Albumspår från Versatile Heart)
Sparsmakat arrangerad folkcountrysång som helt och hållet bärs upp av Lindas fantastiska röst. Inte Linda Thompson som i Elvis flamma på 70-talet utan Linda Thompson som i Richard & Linda Thompson och två tidigare utgivna soloskivor med lång tid emellan. En av juryns favoriter.
Länk
6. Shocking Pinks - >>You Can Make Me Feel Bad <<
(Albumspår från Shocking Pinks)
Drömsk och mässande popballad med tämligen rudimentär textramsa författad av Nya Zeeländska musikaliska underbarnet Nick Harte aka Shocking Pinks. Outsider.
länk
7. Wooden Shjips - >> Wooden Shjips <<
(Album)
Flummig, minimalistisk och svängig rock-/ acid-/ krautpsykedelia från San Francisco med lika delar the Stooges, Suicide, the Doors och Silver Bullit i den musikaliskt kryddstarka grytan. Juryns mobbobjekt.
Länk: http://www.holymountain.com/woodenshjips.html
8. Kathy Diamond - >> Over <<
(Albumspår från Miss Diamond To You)
Egentligen en relativt monoton souljazzlåt, helt utan refräng, men en följd av monotonin i detta fall är att den accentuerar ett hypnotiskt malande och suggestivt funkigt beat, om än ganska långsamt, som i alla fall får mina danspjucks att smörja sig själva och glida fram emot dansgolvet. Kathys sångröst påminner faktiskt en del om Tracey Thorn från Everything But The Girl. Juryn är likgiltig.
Länk:
länk
9. Jukka Tolonen - >> Aurora Borealis <<
(Albumspår från The Hook)
Rymdfusion från 1974 med finske nationalgitarristen Jukka Tolonen. Här får han till en groove som svänger på ett så funkigt sätt att i alla fall Åbos samlade tangorabatter flyger all världens väg. Suomi-Routsi yksi nolla. Juryn dansar.
Länk: http://www.sahkorecordings.com/jazzpuu-7.php
10. Neil Young & Crazy Horse- >> Fuckin’ Up <<
(Video, YouTube)
Nog för att den här låten är en av mina Youngfavoriter men den främsta anledningen till att jag tar med den här, förutom den uppenbara människan-förstöra-planeteninnebörden förstås, är den anmärkningsvärt vuxendampiga publiken. Har sällan skådat en mer vuxendampig publik. Pågår månne lufttrumningsvärldsmästerskapen smatidigt som konserten? Juryn är konfunderad och måste överlägga.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=Grok0EXtX5k
Det har tutat upptaget i min hjärna ett tag. Jag har varit upptagen med mina upprörda tankar kring jeans. För nu har de senast inköpta gått sönder. Inte ett år gamla blev de och ännu ett par att kasta till högen av söndertrasade, kortlivade jeans som ska grävas ner på den allt mer fullbelagda jeanskyrkogården. Dyra som faen var de. Vafan är grejen? Vad hände med de slittåliga arbetarbyxorna? De som var robusta och pålitliga i alla väder. Ett minne blott tycks det. Finns det någon jeansombudsman? Det skulle sannerligen behövas. En omutlig, hårdför karaktär som skulle vara som ett trassel i jeansföretagens symaskiner och se till att kvaliteten upprätthålls. Nåja, nog om det. Jag tar ett djupt andetag och hoppas att du nu inte blivit förledd att tro att den här veckans tips kommer att handla om bredbent jeansrock, för så är absolut inte fallet. Nä, det blir rock. Allt det du visste att du ville veta om rock. Allt det du inte visste att du ville veta. Allt det du inte visste att du inte ville veta. Men snart vet du.
1. A Place To Bury Strangers - >> A Place To Bury Strangers <<
(Album)
New Yorktrio som albumdebuterar med detta monster av gnistrande, sprakande feedbackväggar och fina, mörka melodier. Saker och ting kraschar och går sönder mest hela tiden men de enkla melodierna lyckas smita framåt i ljudbilden, förbi alla hinder. Påminner helt uppenbart om både Jesus & Mary Chain och My Bloody Valentine men också en del om New Order och The Cure adderat med vissa inslag av postrock. Kanske höstens album tillsammans med Seabears The Ghost That Carries Us Away.
Lyssna här: http://www.myspace.com/aplacetoburystrangers
2. Arthur & The Yu - >> Absurd Heroes Manifestos <<
(Albumspår, från In Camera)
I liten grad rockmusik, i stor grad folkpop. Seattlekvintetten har på sitt debutalbum flätat ihop en synnerligen välsammanhållen samling av sånger som bara fortsätter att växa ju mer du lånar dem ditt öra. Liten men stor musik. Kanske får blockflöjten här till slut sin återupprättelse?
Lyssna här: http://www.myspace.com/arthurandyu
3. Hallelujah The Hills - >> Sleeper Agent(Just Waking Up) <<
(Albumspår, från Collective Psychosis Begone)
Powerballad. Hold your horses, nej absolut inte i samma form eller anda som de där pudelhåriga varianter som växte upp som ogräs under 80-talet. Nej, nej,nej och åter nej. Denna Bostonsextett har absolut inget med sådana tarvligheter att göra. Den här sången kommer från en diametral pop/ rocktradition och hyllar andra värden än mytologiska figurer som Samson et al. Den påminner faktiskt en del om Built To Spill. Love hurts!
Lyssna här: Länk
4. Band Of Horses - >> Cease To Begin <<
(Album)
Kommande andra skivan från Seattlebandet som var ansvariga för en av förra årets mest magnifika musikskapelser, Funeral. Det är fortfarande samma manglande, melodiösa, ibland countryanstrukna, indierock med ett vemod som liksom svävar över sångerna. Iöronfallande är Ben Bridwells desperata och bräckliga röst som påminner om en ung Neil Young men också om Wayne Coyne i Flaming Lips. Det är vackert, det är fantastiska melodier, det är starkt, det är bräckligt, det är Band Of Horses. Rekommenderas emfatiskt. Naturligtvis.
Lyssna här: http://www.myspace.com/bandofhorses
5. The Budos Band - >> Budo’s Rising <<
(Albumspår, från The Budos Band II)
Afrobeat, Deep Funk, Soul-Jazz, kärt barn har många namn, men faktum är att det här instrumentala New Yorkbandet har på sitt andra album lyckats göra en dekokt av nämnda genrer till en mustig och svängig soppa. Det råder en spöklik stämning över den här låten. Den är som ett förebådande om en förestående hård batalj. Kisar man och koncentrerar sig kan man nästan förnimma ninjor som dansar fram i skuggorna. Har du övat på dina kator? Gör då det snarast för snart är det för sent. Nu är det för sent.
Lyssna här: http://www.myspace.com/budosband
Det känns som det var igår jag kastade in mössan längst in i garderoben. Nu verkar det redan vara dags att plocka fram den igen. Vad är det med vädret egentligen? Söder är norr och norr är söder, den uppochnervända världen. Fram är bak och bak är fram och in är ut och ut är in. Höger är vänster och tvärtom. Gudrun hit och Dean dit. Jag vill ju bara ha lite mer sommar. Jag vill ju vara din sommarkatt. Jag vill bada utan dunjacka och paraply. Jag vill sitta på en uteservering utan filt och sydväst. Men nu är den slut. Nu kommer vintern. Nåväl, gör om gör rätt, bryt ner bygg upp. Här är i alla fall vinterns första blogginlägg med sånger att värma sig med när permafrosten kommer. Gör en brasa av dem en kulen natt, natt, natt. Eller dag. Eller morgon. Eller med honom. Eller med henne.
1. Elvis Presely - >> If I Can Dream << (Video, You Tube)
Det kan väl knappast ha undgått någon att det i år var trettio år sedan Elvis dog. Det har uppmärksammats praktiskt taget överallt i media. Och nu även här. Jag är inte någon förbehållslös Elvisfanatiker. Nej, jag har hitintills förhållit mig till fenomenet med en stillsam förundran. Och det finns mycket att föuundras över. Den extravaganta Elvis i paljettförsedda kroppsstrumpor under 70-talet. Bara det. Men, nä, det lämnar jag än så länge därhän. Större delen av Elivs 60-tal hade präglats av tafatta, lättbortglömda skivor och banala filmer och karrären var mer eller mindre i utförsbacke. Vändningen kom med en fantastisk tv-show 1968, där det här klippet kommer från. Själfull får en helt ny innebörd i och med denna sång. Elvis har liksom krypit in i sången och fyllt den till brädden med kropp och själ . Han sjunger som om varje andetag var hans sista. Det är som om tid och rum stannar upp när Elvis börjar sjunga för hans röst är inte av den här världen. Däri ligger hans storhet. Den gudabenådade rösten inrymmer allt. Stark, desperat och med en febrig övernaturlig närvaro belägrar den mina öron. Jag är mållös, håret reser sig på armarna, huden knottrar sig och hakan faller framstupa sju våningar ner. Mästerverk är ett futtigt ord och jag är inte längre stillsamt förundrad.
Lyssna och se här: http://www.youtube.com/watch?v=-MpMF1o_2so
2. Seabear - >> Cat Piano << (Albumspår, från The Ghost That Carried Us Away)
Ett till egensinnigt bra band från Island som pusslar ihop en rad olika instrument som banjo, munspel, piano, vibrafon till en detaljrik, vemodig men vacker countryvaggvisa för vuxna. It’s Not Cold In Seaberia lyder programförklaringen på deras myspacesida. Jag kan inte annat än instämma och samtidigt tillägga: It’s Warm and Cosy. Min fleecefilt i höst.
Lyssna här: http://www.boomkat.com/item.cfm?id=42968
3. The Coral - >> Put The Sun Back << (Albumspår, från Roots & Echoes)
De något ojämna pophantverkarna från Liverpool har här stöpt ett förtjusande popljus att värma sig vid när höstkylan lägger ut sina krokben. Det är en lätt, rak, tidlös och omkomplicerad popballad med en smittsam melodi som smeker sig fast i bakhuvudet på ett behagligt sätt.
Lyssna här: http://www.thecoral.co.uk/media.php
Då var det dags igen. Din yrkesvägledare är här igen. Den här gången ska du få bekanta dig med följande yrken: jazzsmed, ljudarkitekt, känslokonsult, snuskhummer...nä, vänta nu det är ju inget yrke. Nåväl, den här gången blir det i alla fall musik som är gubbig, svängig, vacker, sorgsen, livsbejakande, punkig och återanvänd. Recyclad. Vi tar ju hand om våran Tellus. Inte skräpa ner. Fast längre bort från skräp än dessa låtar kommer är ju svårt att komma. Det här är ickeskräp. Eller musik. Bra musik. Fantastisk musik. I dina öronmusik. Numusik.
1. Hypnotic Brass Ensemble - >> Reportage och intervju av New York Times << (You Tube)
Hypnotic Brass Ensemble är en gatumusicerande blåsorkester baserad i New York. Gruppen består av en trummis och sju bröder vilka alla är söner till trumpetaren Phil Cochran som ingick i jazzlegendaren Sun Ras band The Arkestra på femtiotalet. Deras musik är en svängig blandning av jazz, funk och rock. Den är helt organisk. Sålunda använder de ingen elektricitet överhuvudtaget. Försök hitta den toksvängiga låten Sri Nerodi någonstans på nätet. Det är en sublim dogooder. Livsglädje och livskraft komprimerad till fyra minuter och femtiotvå sekunder.
Lyssna och se här: Länk
2. Jay Mitchell - >> Goombay Bump << (Albumspår, från Cult Cargo: Grand Bahama Goombay)
Furiöst soulfunksväng från Bahamas som kommer att ge dig en fläskläpp. Tro mig. Det svänger så hårt att man får fläskläpp. Ingen aning hur det går till. Rätt vad det är så står man bara där som ett fån med en tilltagande fläskläpp. Missförstå nu inte det här som om det är frågan om våldsam musik. Absolut inte. Tvärtom. Goombay bump handlar ju om att dansa och...ehh...kramas. Kanske lite vild och otämjd men absolut vänligt inställd. En fläskläpp är ju inte så farlig. Den kan faktiskt vara positiv. Till exempel kan den ju kanske ge upphov till sympatier från det andra könet. Du kanske blir föremål för ömhet. Du kanske blir ompysslad och kramad. Du kanske till och med blir Goombay Bumpad.
Lyssna här: http://www.numerogroup.com/catalog_detail.php?uid=00271
3. Tyvek - >> Fast Metabolism << (Album)
Fräcka, skramliga och punkiga new-waveraketer med en påtaglig gör-det-själv-attityd från denna Michigankvartetts egenproducerade Cdr. Utan att vara något enfaldigt ripoffband så påminner låtarna både om Swell Maps och Buzzcocks men även ibland om tidiga Pixies. Energiskt på ett dampigt och ADHD-igt sätt. Fast bra.
Lyssna här: http://www.myspace.com/tyvekmusic
4. Bastard Fairies - >> The Greatest Love Song << (Albumspår, från Memento Mori)
Egensinnig och enkelt arrangerad ballad med en förnämlig melodi från denna kontroversiella amerikanska duos debutalbum som går att ladda hem gratis från deras hemsida. Förmodligen en av få sånger som behandlar vasektomi. Någonsin. Duon är minst sagt burlesk och sångerskan Yellow Thunder Woman, som är indianprinsessa, exponerar verkligen sina fysiska egenskaper. Som det inte verkar vara nåt fel på. Såvitt jag kan se efter det pyttelilla jag tittat. Hursomhelst är det i alla fall en bra låt.
Lyssna här: http://www.myspace.com/thebastardfairies
5. Fridge - >> Lost Time << (Albumspår, från The Sun)
Post-rocktrio från Putney i England. Denna låt är hämtad från deras femte album och är frånsett ett lite styggare och bitigare parti i slutet av låten ett lugnt, instrumentalt och melankoliskt stycke med en snygg ringlande gitarr.
Lyssna här: http://www.myspace.com/fridgemusic
Sommaren med solen, värmen och baden väntar runt hörnet. Eller har vi inte redan gått runt hörnet. Och även nästa hörn. Och nästa. Och kommit tillbaka till en plats innan vi startade. Märkligt. Men det är vind och väder. Och Göteborg. Snart är det vinter igen. Vad vore en vinter utan bra musik? Eller hur vore den sommar som vi trodde låg runt hörnet och väntade på oss utan bra musik? Nä, just det, ingen sommar alls. Därför har jag dykt ner i internet bara för att hitta de där pärlorna just till dig. Tur att jag kan hålla andan länge för, fan i mig, internet är förbannat djupt. Hittade tyvärr inga pärlor men jag simmade med delfiner. Det var kul. Prova du också att simma med delfinerna. De är busiga. De vill leka med dig. De sjunger för dig. Lyssna. Nu.
1. Larry Williams & Johnny Watson - >> A Quitter Never Wins << (Albumspårr, från Right Track: The Best Of Okeh Northern Soul)
Föreställ dig den svängigaste soul du kan tänka dig. Snöra sedan på dig dansskorna. Williams & Watson. Jag sager bara Williams & Watson. En gång till, Williams & Watson. Hit me band. Dansa frukost. Dansa lunch. Dansa mellanmål. Dansa middag. Dansa kvällsmål. Dansa natt. Dansa sova. Dansa frukost. Dansa lunch. Dansa.....
Lyssna här: Länk
2. Datarock - >> Fa-Fa-Fa << (Albumspår, från Datarock)
En snabb, svängig, houseliknande elektronisk popcocktail från dessa norrmän härstammande från Bergen. Det är en kämpego och glad glädjespridare som biter sig fast i stjärten för att sedan sprida sig både neråt lemmarna och uppåt höfterna. En elektrisk impuls går genom kroppen. Man börjar röra på sig. Fötterna glider fram och tillbaka. Höfterna roterar runt sin egen axel. Det är ett fysionomiskt mirakel. Tydligen kallas det dans.
Lyssna här: http://www.myspace.com/datarock
3. The Magnetix - >> Motard << (Vinylsingel)
Fräck, stilig och svängig garagerock från Bordeaux i Frankrike. Jean-Paul Gaultier kan slänga sig i väggen. Gerard Depardieu kan slänga sig i väggen. Thierry Henry kan slänga sig i väggen. The Magnetix däremot, slänger mig i väggen med sin ultracoola låt Motard. Jag är mörbultad men glad. Jag förtjänade nog lite stryk. På turné i Sverige i höst.
Lyssna här: http://magnetix.club.fr/themagnetix/magnetix/son/motard.mp3
4. Madrid - >> Out To Sea << (Albumspår, från kommande album)
Varm electroindie med inslag av shoegaze från denna Torontogrupps kommande andra album. Akustisk gitarr och drömsk, nästan viskande, sång svävar lätt ovanför ett dansant trumbeat. Andra instument faller in till en ytterst smakfull blandning som är len, god och läskande. Ungefär som en mjukglass med karamellströssel följt av ett glas lemonad.
Lyssna här: http://www.myspace.com/madridtheband
5. Jim Bryson - >> If By The Bridge << (Albumspår, från Where The Bungalows Roam)
Finstämd, sparsmakad alt countrysång från denna Ottawabos tredje album. Känsligt och stillsamt framförd utan krusiduller och större åthävelser. En fin sång. Och en bra sång. I samma sång.
Lyssna här: http://www.myspace.com/jimbryson
6. The Western States Motel - >>Powerlines << (Albumspår, från The Western States Motel)
Bugar och bockar till min gamle kumpan Markus för denna låt som jag upptäckte på hans blogg, indie-noise.blogspot.com. Det är en finstämd countrypoplåt från detta kaliforniska bands debutalbum. En tämligen återhållsam historia är det, liksom insvept i en atmosfär av sentimentalitet och romantik. Påminner en hel del om the Shins fantastiska låt New Slang som kom för några år sedan. Påminner den till och med lite för mycket?
Lyssna här: http://www.thewesternstatesmotel.com/
7. Manual - >> Open Skies << (Albumspår, från Lost Days, Open Skies and Streaming Tides)
Skön, instrumental, shoegazeelectronica från danska Manual som gjort fler än en handfull album tidigare. Påminner ibland litegrann om Cocteau Twins vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att Robin Guthrie från den gruppen också är med på ett par spår på albumet. Luftigt och klart porlar det här stycket som en liten bäck fram till dina öron. Mycket behaglig . Lenare och mjukare än Lambi.
Lyssna här: http://www.myspace.com/candiepayne
8. The Finches - >> Human Like A House << (Album)
Otroligt vän, akustisk folkpop från denna San Franciscoduos första skiva. Formeln är enkel. Carolyn Pennypacker Riggs sjunger med sin fina, lite svala, röst. Aaron Victor Morgan spelar gitarr och körar ibland. Sångerna är timida, försiktiga, charmiga, vackra och söta. Inte för söta. Precis alldeles lagoma. Och bra. Jättebra.
Lyssna här: http://www.myspace.com/thefinches
9. The Karminsky Experience Inc. - >> Summer Song << (Albumspår, från Snapshot)
Somrig och lätt instrumental loungelåt från denna engelska djduos egenhändigt ihopknåpade andra album. De har tidigare också satt ihop ett ansenligt antal smakfulla samlingsskivor. På luftiga, fjäderlätta sandalsteg tipptappar låten fram på ett sofistikerat svängigt sätt. Regnet är långt, långt borta. Eller regn existerar inte. Har aldrig funnits. Inte mygg heller för den delen. Easy Listening. Inte hissmusik.
Lyssna här: http://www.ifmusic.co.uk/catalog/product.php?products_id=6702
10. Fashion Fashion and The Image Boys - >> Scissor Jihad << (Vinylsingel)
Rakbladsvass och nihilistisk låt från dessa Floridapunkare som skär sig in i örontrumpeten och spärrar ut sina hullingar. De är pardonlösa, tar inga fångar. De är ute efter att ödelägga ditt liv. Eller åtminstone dina öron. Mosar allt i deras väg som en skenande bulldozer från helvetet. De angriper instrumenten som rabiessmittade sankt bernhardshundar. De skäller ut dem. De brottas med dem. De utövar karate på dem. De hoppar bungyjump med dem. Du börjar förstå. Det här är ingen söt, gullig musik att spela upp på första middagsdejten. Men kanske efter den.
Lyssna här: http://www.myspace.com/spinthebottlerecords
Har du tappat stinget? Saknar du glöden? Behöver du en kick? En sockerkick? Skulle det smaka medl lite örongodis. Ta en pastill. Ta två. Ta allihop. Den här gången blir det liten stor musik. Glad musik. Sorgsen musik. Vass musik. Upplysande musik. Själsligt sund musik. Dessutom är den interaktiv. Kul för oss som gillar att klippa och klistra. Tack alla för era kommentarer. Fortsätt med det.
1. Sodastream - >> Keith and Tina <<
(EP-spår, från Take Me With You When You Go)
Fick först i veckan reda på att denna favoritduo gått i graven. Ledsamt. De kom från Australien och deras sättning var akustisk gitarr och kontrabas. På skiva tillkom oftast trummor och andra sublima instrument som såg och blås.De spelade en form av popfolk eller alt country som skulle kunnat vara en blandning av Belle and Sebastian och Bonnie Prince Billy om man prompt ville ha en liknelse. Deras låtar hade nästan alltid en melankolisk underton och var samtidigt vackra, väna, mjuka, charmiga och melodiösa. Ibland gav de nästan ett tafatt uttryck. De var sorgligt förbisedda av en större publik även om de hade en skara trogna följeslagare. Liten men stor musik av ett litet men stort band. Sodastream R.I.P.
Lyssna här:http://www.sodastream.net.au/discography
2. The Ruffin Brothers - >> When My Love Hand Comes Down <<
(Albumspår, från I Am My Brother’s Keeper)
Den gångna helgen hittade jag en fin LP från 1970 med The Ruffin Brothers på en loppis i Ljungby. Fann snabbt en favoritlåt, den soulpowersvängiga When My Love Hands Come Down. Av en ren tillfällighet ramlade jag sedan över det här klippet där en snubbe/ gubbe tipsar om just denna skiva och dessutom spelar just den låt som jag tycker är bäst på albumet. Underlig värld man lever i. Är det detta som kallas synkronicitet? Någon? Ska jag kanske börja gå i kyrkan lite oftare? Ska jag köpa en lott?
Lyssna här: http://www.youtube.com/watch?v=dwfvezIpQUk
3. The Temptations - >> I Know I’m Losing You <<
(Video, You Tube)
Föregående klipp, i dubbel bemärkelse, leder mig utsökt till detta fabulösa framträdande. Vilken glädje. Vilka röster. Vilken låt. Vilken grupp. Vilken koreografi. De andas soul. De äter soul. De sover soul. De är soul. Den yngre brodern Ruffin, David, var med i The Temptations mellan 1964 och 1968 men fick sparken på grund av drogproblem, vilket så småningom tog hans liv 1991. Det är han som håller i mikrofonen medan de andra gör sin fantastiska grej. Passa höftkulorna och dansa dig inte ur led.
Lyssna här: http://www.youtube.com/watch?v=UwzFRZKQlys&mode=related&search=
4. The Tams - >> Be Young, Be Foolish, Be Happy <<
(Vinylsingel)
Soulpop från 1968 och en av de där ultimata sommarlåtarna. Alltid aktuell, även om det är i tvättmedelsreklam. Sprider vishet och glädje som inte går att värja sig emot. Men vem vill värja sig? Vem vill inte vara glad? Inte den mest bombastiska soul man kan tänka sig och nästan på gränsen till banal men oj så träffsäker och sprudlande levnadsglad. Smittsammare än vinterkräksjukan. Jag har kapitulerat för längesen, The Tams har vunnit.
Lyssna här: http://www.amazon.com/Best-Tams/dp/B0000011O3
5. Black Moth Super Rainbow - >> Sun Lips <<
(Albumspår, från Dandelion Gum)
Lekfull, somrig och psykedelisk poplåt av denna kvintett från Pittsburgh. Den påminner en del om hur tidiga Air lät. Kanske lite snabbare dock. Eller kanske som om Air tagit på sig Flaming Lips kalsonger eller nåt. Lite mer skruvat alltså. Det är animerad, färggrann, psykedelisk, fluffig pop med funkiga trummor. Som ett fiktivt avsnitt av Doktor Snuggles där han skulle kunna träffa professor Balthazar och tycke uppstår. De upptäcker att de drivs av samma upptäckarglädje och att de gillar flöjtliknande ljud. De bildar ett band och rekryterar medlemmar som kallar sig för Power Pill Fist, Tobacco och Father Hummingbird. Resultatet blir Black Moth Super Rainbow. De spelar barnlika melodier för vuxna. Kanske inte så fiktivt ändå.
Lyssna här: http://www.myspace.com/blackmothsuperrainbow
6. The Loose Salute - >>Dumb Animal <<
(Albumspår, från Tuned To Love)
Bedårande vaggvise-/ lägereldsballad i all sin enkelhet från dessa engelsmäns debutalbum. De tongivande medlemmarna är dock inga bokstavliga debutanter, eftersom det rör sig om medlemmar från Mojave 3. Sången är framförd endast med akustisk gitarr och sparsmakad synth. Melankoliskt men med en glädjeframkallande melodi som är som samarin för magen. Lugnande, stressdödande och utan biverkningar. Så vackert, så vackert.
Lyssna här: http://www.myspace.com/therealloosesalute
7. Candie Payne - >> I Wish I Could Have Loved You More <<
(Albumspår, från I Wish I Could Have Loved You More)
60-talsosande agentpop à la Shirley Bassey i 2000-talstappning. Det är en bitvis maffig produktion och Payne har en sval och förförande röst. Skulle kunna vara ledmotivet till en James Bond-film, eller i alla fall hur jag föreställer mig hur ett ledmotiv till en Bond-film borde låta. Det är smakfulla arrangemang där jazziga trummor blir funkiga trummor och tvärtom. En fuzzig gitarr sticker till som ett bi. Orgel och blås stöter till. Kul och nostalgiskt men ändå originellt.
Lyssna här: http://www.myspace.com/candiepayne
8. Schwarz - >> Sicksteen <<
(Albumspår, från Heavengazers)
Börjar med en pockande, irrande melodi och Joy Divisiontrummor. Kraschiga gitarrer glider in i ljudbilden. Låten stegras successivt för att formligen explodera i en repetitiv och hypnotisk ljudmatta som leder tankarna till både Suicide och Stereolab. Nyktert sinnesutvidgande. Hämtad från spanjorernas fjärde skiva. Vem kan på rak arm nämna tre spanska band? Inte jag i alla fall. Exotiskt men bra.
Lyssna här: http://www.myspace.com/schwrz
9. Jenn Grant - >> Make It Home Tonight <<
(Albumspår från Orchestra For The Moon)
Debuterande singer-songwriter från Kanada med en makalöst vacker och fängslande röst som ibland påminner lite om både Cat Power och Beth Orton. Börjar trevande, försiktigt och sparsmakat men utvecklas snart till en betydligt fylligare ljudbild med stilfull steel guitar och piano.
Lyssna här: http://www.myspace.com/jenngrant1
10. Jay Reatard - >> Night Of Broken Glass <<
(EP-spår från kommande EPn Night Of Broken Glass)
Nervig och desperat new wavedänga av Memphiskille som lyckligtvis heter Lindsey i efternamn. Låter som ett bättre the Strokes. Kanske låter det bättre för att det är mer neurotiskt, mer energiskt, mer lo-fi, mer rastlöst, mer brinnande och mer skit-i-allt-attityd. Det är på allvar. Det handlar om liv och död. Eller inte. Men det låter fräckt och bra. Pang på bara.
Lyssna här: http://www.myspace.com/jayreatard
Ny vecka, nya kickar, ny lista men gitarren den består. Jag fortsätter att gräva mig allt djupare in i internet och vänder på alla ettor och nollor jag ser för att hitta koden som leder till pärlorna. Det blev en del garagerock den här veckan. Kanske kompenserar jag för att ha missat King Khan live. Kanske är det för att jag nästan tappar byxorna när jag hör sådan uppkäftig och svängig musik. Kanske är det en kombination av båda dessa saker. Ja, så är det nog. Slutsnackat. Massera scrollfingret. Men kom ihåg att ge musiken en chans. Kopiera länkarna, klistra in dem och lyssnta. Den här musiken vill ju bara vara din vän. Din flickvän. Din pojkvän. Din bror. Din syster. Din förbundskapten. Din Zlatan. Scroll on.
1. King Khan & His Shrines - >> Take A Trip, Live In Toronto 2006 <<
(Video, YouTube)
Den här Montrealgruppen spelade i Göteborg förra veckan. Och jag missade det. Var spelningen bara hälften så bra som det här framträdandet så var det illa, superilla. Ha tålamod för frikyrkomässandet pågår i fyra minuter innan låten börjar, men när den väl gör det så känns de fyra minuterna futtiga. Furiöst och galet dansant. Tokig garagerocksfunksoulfest inte bara för förryckta.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=slIvoYFljcY
2. King Khan & His Shrines - >> (How Can I Keep You) Outta Harms Way <<
(Albumspår, från What Is?)
Mer King Khan. Man kan väl inte få nog av King Khan? Här bjuder han på en riktig garagerökare i krysset. Finess och stil kombinerad med kraft och jävlaranamma. Mer Steven Gerrard än Gennaro Gattuso alltså.
Länk: http://www.myspace.com/kingkhantheshrines
3. Demon’s Claws - >> Hunting On The 49 <<
(Albumspår från Satan’s Little Pet Pig)
Ytterligare ett garagerockband från Montreal. Och ytterligare en pärla. Ett formfulländat stycke till poplåt som mycket väl skulle kunna varit inspelad 1967 och inte 2007. Satan’s Little Pet Pig är bandets andra skiva. Den första kom 2005. Lägg märke till det mycket besynnerliga vibrato som sångaren bräker fram främst i början av låten.
Länk: http://www.myspace.com/DemonsClaws
4. Miss Alex White and The Red Orchestra - >> Squeaky Clean <<
(Albumspår från kommande albumet Space And Time)
Ett otyglat monster till låt från Chicagobaserade Miss Alex Whites kommande andra album. Efter att en överstyrd taggtrådsbas rusat igenom ett famtastiskt intro möts man av en mur av distorsion och en gapande desperat Miss Alex White. Mer punk än garagerock och inget för känsliga personer. Känns som man har en osäkrad handgranat i båda öronen och som är på väg att brisera vilken sekund som helst. Stygg, hård och tuff musik som också är oerhört skör och bräcklig. Enligt sägnen blev Miss Alex White övergiven och lämnad i skogen som mycket liten. Hon hittades av vänliga vargar som välkomnade in henne i sitt gäng. Det förklarar varför hon minst sagt är mer vild än tam.
Länk: http://www.myspace.com/missalexwhitetheredorchestra
Sublim tredje skiva från denna svenska enmansorkester. Musiken är ett filmiskt ljudlandskap som mycket smakfullt glider, sveper och puttrar fram till dina öron. Den instrumentala elektronican är både varm och vacker samtidigt som den är lekfull. Motsägelsefullt nog upplever jag den på samma gång som både nostalgisk och nyfiket framåtsträvande. Själv skulle jag vilja hoppa på en buss eller ett tåg eller en pakethållare och glida fram genom det svenska landskapet med porrsvärdstobak i hörlurarna. Och namnet. Tydligen ska det vara så att man tagit sitt namn efter en butik i den svenska urskogen som handhar just dessa varor.
Länk: http://www.boomkat.com/item.cfm?id=32213
6. Elvis Perkins - >>While You Were Sleeping <<
(Albumspår från Ash Wednesday)
Stark singer songwriterlåt från sonen till Psychoskådisen Anthony Perkins, som dog av aidsrelaterad lunginflammation 1992, och fotografen Berry Berenson som dog i 11:e septemberattacken. Den här låten uppehåller sig dock inte explicit vid dessa tragiska händelser utan behandlar sorg på ett mer allmänt plan och försöker i slutändan förmedla ljus och hopp om än på ett försiktigt sätt. Musiken är till en början endast uppbyggd av en akustisk gitarr och kontrabas men sedan faller fler och fler instrument in som vispande trummor och fint blås vilket gör att början och slutet av låten skiljer sig markant. Bra och fint. Fint och bra.
Länk: http://www.elvisperkins.net/site/music.shtml
7. Von Sudenfed - >> The Rhinohead <<
(Albumspår från Tromatic Reflexxions)
Lyckat samarbete på den här dansanta låten mellan excentrikern Mark E. Smith från the Fall och tyska technoduon Mouse On Mars. Musiken är svårdefinierad men technorock eller kanske rocktechno borde vara någorlunda överensstämmande. Det är en fascinerande låt i all sin monotona, refränglösa bufflighet. Låten förs framåt av en pumpande syntetisk bas i brådska. Olika ljud tonar in och ut ur den ouppfostrade ljudbilden som sprakar, pyser, pruttar och rapar. Samtidigt. Det enda negativa med låten är att den avslutas med ett ljud som är påfallande likt min gamla väckarklocka som jag mördade för ett par år sedan.
Länk: http://www.spinner.com/2007/05/11/free-mp3-the-rhinohead-and-flooded-by-von-sudenfed/
8. LCD Soundsystem - >> Freak Out/ Starry Eyes <<
(Singelspår från All My Friends)
Tyckeer att albumet är en besvikelse. Är dock helt uppslukad av den första delen av den här singelbaksidelåten på korta tolv minuter. En mycket märklig skapelse. I början får man av det snygga blåset vibbar om att den ska utvecklas till något som liknar ett ledmotiv till någon tv-polisserie från 70-talet. Nästan var det ja för den mässande sången och voodoocongasen gör att det sammantaget inte liknar något annat. Och den flummiga, funkiga, halvslöa, hypnotiska, porriga, psykosexuella basen skulle jag kunna prata flera dagar om. Låten är som sagt uppbyggd av två delar där den första, Freak Out, avslutas med ett väldigt underligt trumsolo som sedan övergår i den andra delen, Starry Eyes, som är en pruttig ointressant synthlåt.
Länk: http://www.pitchforkmedia.com/article/download/43105-lcd-soundsystem-freak-outstarry-eyes-stream
9. Pop Levi - >> (A Style Called) Cryin’ Chic <<
(Albumspår från The Return To Form Black Magick Party)
Pop Levi will sprinkle happiness on even the saddest of lives. Avig, sjavig och egensinnig men skön popsång som framförs trumlöst med akustisk gitarr och vilsen bas. En hel bunt med lekfulla instrument pyr och pockar i bakgrunden. Musiken liksom bubblar, halkar och slinter fram och skulle förenklat kunna sammanfattas som ett koncentrat av pop, folk och glamrock. Väldigt smittsam. Från engelsmannen Pop Levis debutalbum.
Länk: http://www.myspace.com/poplevi
10. The Sound Stylistics - >> Players Theme <<
(Albumspår från Play Deep Funk)
Granithård och blytung funk från England med en bläckfisk som trummis. Ja, det måste vara så, han måste ha minst åtta armar. Kan inte tro nåt annat. För han är ju på, under, över, mellan, bakom, framför och i trummorna precis hela tiden. Omänskligt svängigt.
Länk: http://www.soulseduction.com/common/item_detail.php?ItemID=172181
Tanken med denna blogg är att tipsa om musik som inte alltid får det erkännande den förtjänar. Det kommer att handla både om ny som gammal musik men med tonvikt på ny. Det kommer att handla om sorgliga sånger men även om glada, svängiga, syndiga och arga. Kanske blir det en exkursion ut i okänt land för dig. Men exkursioner är ju spännande och lärorika. Du kan träffa gamla bekantskaper, göra nya eller både och. Sök upp låtarna, lyssna på dem, ladda hem dem eller gör vad du vill med dem men ge dem åtminstone en chans. De här sångerna vill vara din vän. Bekanta dig med dem. Skaka hand med dem. Krama dem lite lätt. Håll om dem hårt. Älska passionerat med dem. Nästan allt är tillåtet. Håll till godo!
Times New Viking >>Teenage Lust<<
(Albumspår, från Present The Paisley Reich)
Rå, skränig underproducerad (eller rättare sagt ickeproducerad) primalrock från Columbus, Ohio, som larmar på så pass mycket att det känns som att man fått ett bi inopererat i örat. Lämplig referenspunkt skulle kunna vara Jon Spencer Blues Explosion eller kanske än mer Pussy Galore. Det gör ont men är tufft, fräckt och otroligt befriande.
Malcolm Middleton >>Up Late At Night Again<<
(Albumspår, från A Brighter Beat)
Fantastisk popballad från den förre Arab Strapmedlemmens tredje soloalbum. Bland det första man slås av när det gäller Middleton är den otroligt breda och vackra skotska dialekten. En sorts primitiv och okonstlad urkraft som accentuerar sångerna på ett förnämligt sätt.
Lågmäld countrypop på dessa Torontobors tredje skiva. Känsliga och vackra melodier glider varsamt fram genom en luftig och spröd ljudbild och ackompanjeras ofta av en pockande banjo. Ytterst smakfullt. Och helgjutet.
Vintage funkfestival med tjugo potentiella vinnare som till och med är starkare än sin föregångare från år 2000. Dessa stentuffa och inte helt rumsrena damer är ute efter dina ben och fötter. De tar inte ett nej och drar sig inte för att utdela välriktade pungsparkar. Nu behöver det förvisso inte bli så våldsamt eftersom det är helt omöjligt att värja sig mot det hårda svänget som drabbar dig som ett blixtnedslag och går som en elektrisk stöt genom kroppen.
Nu kommer väl Stonerosespuritaner att vilja spika upp mig på väggen men det här är faktiskt en charmerande, bra och högst personlig tolkning av madchesterklassikern. Brukar i regel ha en ganska sval inställning till coverlåtar men i det här fallet föll jag pladask för den okonventionella blandningen av synth, acid och elektro. Svängigt.
Alberta Cross >>I’ve Known For Long<<
(Albumspår, från Thief & The Heartbreaker)
Stark Americana, countryrock eller vad man nu vill kalla det från engelsk debuterande duo till hälften bestående av svensken Petter Ericson Stakee. Som sjunger som han aldrig gjort annat. Oerhört imponerande.
Toksvängig Bollywoodfunk av indisk brödra- och filmkompositörduo som gjort musik till över 400 filmer. Dansar man inte till det här är man inte bara stelbent utan även död.
Richard James >>My Heart’s On Fire<<
(Albumspår, från The Seven Sleeper’s Den)
Makalös tillbakalutad och smittande poppärla från solodebuterande Walesinfödingen och Gorky’s Zygotic Myncimedlemmen Richard James. Kanske är frasen Music for the Soul som det står på hans myspacesida en adekvat beskrivning av musiken. Bedöm själva.
Fanfarlo >>You Are One Of The Few Outsiders Who Really Understands Us<<
(MP3)
Oerhört fängslande popsång med pådrivande blås från mystiskt engelskt band med små fötter som sägs ha bott på en arktisk tundra någonstans här i världen och jagat och samlat. Mycket lovande är det i alla fall så tid tycks ha funnits till att bygga instrument och lära sig att spela på dem. Första fullängdaren kan bli någonting alldeles extra.
