Det lilla livet.
Jag ser deras iaktagande ögon, dem granskar andras handlingar medan de parerar sina drinkar och cigg på uteserveringar världen om.
I en svensk kultur där alkohol är ett tabubelagt ämne när vi talar om de konsekventa misstag som utlöses när helgen stundas.
Vilken idyll är din?
Jag sitter på bardisken och skrattar i takt med balkanstråkarnas dunkadunk, mitt hjärta klappar och jag har fruktansvärt roligt.
Vi talade om tiden innan facebook, mobilkameror och nyhetsspridning inom den slutna kretsen uteliv. Jag minns dagarna på keybar, den forna generationen på Excet och Park lane. Köerna slingrade sig omkring och listigheten var ett tecken på berusning. Bardans, barhångel, kristusfyllan och fenomenet att återuppstå den tredje dagen. Eller helt enkelt bjuda lite på sig själv.
Konsten att beställa drinkar och shots när vi släpper den vettiga etiketten för en stund. Men vem är du idag om du inte beter dig? Portad, utslängd och odräglig är orden innan din vistelse är ett minne blott.
Hur festar du? Jag tänker på generationernas insikt när orden ”jag är för gammal” når mina tinnitussprängda trumhinnor.
Vad gör du på krogen?
Vi har våra favoritställen som lounge(s), blvd, orgia, och push. Är det stimulansen mellan fyra ögon eller kommunikationen som gör en helkväll optimal?
Jag stod inne på maddox i London och insåg att jag skulle inte kunna skrika rätt ut för att få fram min mening. En dialog var att glömma när högtalarna senare skulle sprängas. Men på avenyn sänker vi musiken, tänder upp lite och samtalar över en drink eller femton.
I staden där approachen frontas med snygga damer i sällskap med snittsiga klänningar och glitter i öronen. Med pojkarna som kan leva loppan och dricka som om det vore oktoberfest året om.
Jag var född till en pojke i en alltför kvinnlig kropp. Jag känner att en myskväll framför brasan är något jag älskar, men ska jag ut, då ska vi gå ut.
Jag står ut med ett par blickar, jag ser er i ögonvrån. Jag må bli utdömd, men i jämförelsen med överladd är mina behov annorlunda. Det rycker i benen, mina små celler vill skingras i klapptakt och plötsliga äventyr.
Jag förespråkar om impulsivitet och att ångra det man aldrig gjorde. Självklart är jag en av dem som vaknar upp på söndagen med en släng ångest, men det är en biologisk förklaring efter alkoholens signaler. Psykiskt?
Inte alls, jag är nitton år, den dagen jag behöver ansvara för mina småknott och min älskade man så tänker jag avsluta detta kapitlel i mitt liv. Men i en tid där allt har sin tid i något vi kallar livet, varför inte göra det man kommer ångra att man inte gjorde?
I en tid där olikhetens tecken skiljer oss åt i ett land med kyligt klimat. Det är vinter och jackornas armar snörar oss samman till stela pinnar. Vi lever i en kultur där solens strålar ersätts med något annat. Ta vilket land som helst, där värmen får oss att ta livet lite mindre allvarligt, avnjuta ett riktigt gott vin i sällskap med goda vänner. Men i landet lagom slutar det där.
Jag vill minnas tiden där roligt kom först, sedan drinkarna. Idag går vi ut för att dricka drinkar och ha roligt. Vi går ut, kommer in och tänker, nej här var det inte kalas. Vi glömmer av att vi styr över våra egna liv, det blir vad man gör det till, varför vänta in det som inte komma skall? Varför ta krogen på så stort allvar när det kommer till gränser?
Allt har sin tid. Jag tänker då göra det bästa utav den, ibland måste man bara släppa det och låta det lilla livet ha sitt.
